98
fick han tillfälle att fara ned till Växjö för att taga farväl av sitt län, där han förvärvat talrika vänner. Vid de avskedsfester, som då höllos, fick han också erfara många bevis på att hans verksamhet för länets bästa blivit högt uppskattad. Det var med en viss saknad han lämnade det fridfulla Växjö, där han trivts utmärkt och njutit hemlivets lycka mer än under någon föregående period av sitt liv. På hösten skedde familjens överflyttning till huvudstaden.
Wennerbergs verksamhet såsom ecklesiastikminister underlättades nu i ej ringa mån genom den erfarenhet han förvärvat under sin föregående statsrådstid. Med de frågor, som rörde den högre skolundervisningen, var han väl förtrogen och fick nu fullfölja de reformer, som förut påbörjats. Till riksdagen 1890 utarbetade han förslag till vissa ändringar i skolorganisationen. Han stod fortfarande på den ståndpunkten, att latinet borde inträda såsom skolämne först i fjärde klassen, men förordade, att det skriftliga provet i studentexamen skulle ske från latin till svenska i stället för tvärtom. Sedan gammalt var han en varm vän av kostnadsfri undervisning men såg sig nu på grund av ändrade tidsförhållanden nödsakad att gå med på en mindre höjning av terminsavgifterna för de högre klasserna. En sak, som låg honom varmt om hjärtat, var en förbättring av läroverkslärarnas ekonomiska ställning, och han framlade också förslag till löneförbättring, men detta föll tyvärr på grund av Andra kammarens hårdnackade vägran att bevilja sådan förbättring, om icke samtidigt latinet framflyttades
