102
behövdes för att säkerställa företaget. De svenska konstnärernas exposition blev också en heder för vårt land.
Av de bildande konsterna var musiken dock den, som stod hans hjärta närmast. Från sin tidigaste ungdom hade han sysslat med densamma, och i tonernas värld hade han funnit vederkvickelse, då han var som mest upptagen av statsmannavärv och administrativa göromål. Under Växjötiden hade han också fått tillfälle till självständigt skapande på detta gebit. Han hade då orkestrerat sitt oratorium Jesu födelse, som ett par veckor efter hans utnämning till statsråd utfördes av Musikföreningen under anförande av kapellmästare C. Nordkvist. Det var vårt första större kyrkliga musikverk. Delar av detsamma voro förut kända och uppskattade, så t. ex. den härliga psalmen »Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar», som väl betecknar höjdpunkten av vad Wennerberg åstadkommit såsom kompositör. Ypperligt var det utförande, som nu kom verket i sin helhet till del, och både av kritiken och allmänheten mottogs det med välförtjänt bifall.
Med Wennerbergs inträde i regeringen skedde ett avbrott i hans verksamhet såsom tondiktare. Nu var det arbete av annan art, som tog tid och krafter i anspråk, men denna mellantid blev icke så lång. På hösten 1891 inträffade en händelse, som nödgade honom att avgå ur regeringen. Det gällde en professorsutnämning vid Karolinska institutet. Två förtjänta sökande hade anmält sig, och det utspann sig en häf-
