18
tressen förde honom också vid denna tid tillsammans med den unge tonsättaren J. Josephson, som snart blev hans vän och uppmuntrade honom att fortsätta med sina kompositioner.
Efter någon tid kom Wennerberg in i den litterära krets, som samlades i överstinnan Malla Silfverstolpes salong. Hit hörde erkända litterära storheter sådana som Geijer, Atterbom, Palmblad m. fl. Man läste dikter och dramer, ofta med fördelade roller, tablåer uppfördes, sången klingade, och man märkte ej, hur snabbt timmarna flydde. Malla Silfverstolpe skriver i sin dagbok omedelbart efter sitt första sammanträffande med den unge Wennerberg, att han föreföll litet stel och obetydlig, men hon tillägger, att han på samma gång »hade något ovanligt, som väckte mitt intresse». Detta intresse övergick snart till verklig vänskap. Genom sin sång och sina sällskapstalanger kom han att intaga en framskjuten plats i denna vittra krets, där han tack vare sina förbindelser med familjen von Essen vunnit inträde. Han blev så småningom medelpunkten i alla de glada fester, som anordnades i det gästfria hemmet, och det är uppenbart, att umgänget med kulturpersonligheter, sådana som dem han här träffade, även hade ej ringa betydelse för hans egen utveckling.
Ännu någon tid är emellertid Wennerberg ganska klen till hälsan. Han rådfrågade bl. a. den på sin tid så berömde läkaren och gymnasten Branting, och denne förehöll honom allvarligt att ej för studierna försumma daglig motion i friska luften. Wennerberg
