Hoppa till innehållet

Sida:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
25

»Deras sällskap från att betraktas som ett kotteri med dess åtföljande många och småaktiga begränsningar förvandlades i mina ögon till en visserligen liten men mångsidig representation av ett universitets eviga ungdom».

Den sorglösa levnadsglädjen, som njuter av nuet utan att alltför mycket bekymra sig om livets mörkare eller allvarligare sidor, är ett genomgående drag hos den ungdom, som här besjunges. Yttre höghet och glans imponera ej på sångaren-studenten.

Jordens kungar sku’ abdikera
och ministrarna resignera,
om de kunde, som vi, jouera.

Politiska kannstöperier och annat kallprat bryr honom föga, såsom det också heter i en annan sång:

Du, som binder fria anden,
då ur hjärtats djup han talar,
usla kallprat, drag för fanden
bort till dina kalla salar!

Magistern och glunten representera två olika typer i det dåtida studentlivet, den förre är överliggaren, som aldrig blir färdig med sina studier och aldrig kan förmå sig att lämna sitt älskade Uppsala, den senare drar visserligen ut på tiden med sina studier och njuter i fulla drag av universitetslivets behag, men till slut samlar han sig dock till en examen och träder ut i det borgerliga livet. Då måste de båda vännerna skiljas, och deras bröst fyllas av vemodiga