26
känslor. I sin monolog efter gluntens avresa sjunger också magistern:
Finns någon fröjd på vår jordiska stråt,
som ej börjas med ståt
och så ändas med gråt?
Nämn en sällhet, som varar beständigt!
Men i allmänhet äro de moln, som skymma studentens himmel, av övergående art, och bekymren sträcka sig sällan längre än till någon besvärlig vigilans eller förestående tentamen. Uppsala med dess fria, otvungna kamratliv är för honom den bästa plats, som tänkas kan. Så sjunger magistern i det bekanta stycket »Uppsala är bäst»:
Bättre än alla andra städer här i Norden?
Jag vågar till och med påstå — jaha,
bättre än någon annan plats på hela jorden.
De uppsluppet glada samkvämen med deras glittrande infall och fjärilslätta skämt, återgivna med dramatisk livlighet, äro emellertid blott en sida av den värld, som träder oss till mötes i Gluntarna. Skaldens innerliga kärlek till naturen framträder också i Gluntarna lika spontant och omedelbart som hos Wennerbergs stora föregångare Bellman. Såsom exempel härpå vill jag blott peka på den bekanta »En solnedgång i Eklundshovsskogen» med dess fagra anslag:
