34
personlighet». Det dröjde emellertid nära ett helt år, innan denna kallelse blev stadfäst. Under tiden stannade Wennerberg vid akademien. Nu skapades den ena efter den andra av Gluntarna, vilka, då de utgåvos, i ett slag förskaffade Wennerberg en enastående popularitet. Bland juvenalerna var han naturligtvis den självskrivne ledaren och avhållne kamraten. Med jubel hälsade de varje nytt bidrag från honom. I Malla Silfverstolpes litterära salong var han fortfarande en med glädje mottagen gäst, och den älskvärda överstinnan beklagade blott, att hon på grund av hans många bestyr ej kunde få se honom så ofta, som hon önskade.
Att Wennerberg var högt uppburen av hela studentkåren, framgår bl. av den omständigheten, att han på hösten 1847 blev vald till »Kurator kuratorum», vilket motsvarar studentkårens ordförande i våra dagar. Såsom sådan drogs han, man kan nästan säga mot sin vilja, in i de politiska debatter och överläggningar, som särskilt under detta och det följande året satte sin prägel på studentlivet.
Från denna tid härstamma också ett antal dikter med ord och toner av annan art, än de som förut här omnämnts. Det var Serenaderna, hyllningsdikter till en älskad ungmö, Hedda Cronstedt, som senare också blev hans brud. Utanför hennes fars hus vid Ågatan stod den unge skalden-musikern och sjöng i ljusa våraftnar med två andra av Uppsalas bästa sångare, och det var inga sånger av den vanliga serenadrepertoaren; både ord och toner voro nya, dik-
