Hoppa till innehållet

Sida:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
35

tade för stunden, uttryck för sångarhjärtats ungdomliga svärmeri. Jag vill här återgiva ett par av dessa dikter:


Darrande ton ur mitt bröst, lycklig du som får fara
osedd i nattens frid och saligt bävande nalkas
vilans tysta, heliga tjäll, där slumrerskan gömmer
skönhetens strålande glans, likt äkta pärlan i musslan.
 Far lyckliga ton!

Som en irrande vind i den ljumma natten
ur den slumrande eolsharpan manar
fram sin egen klaraste bild och flyr
 och flyr,

Så du ljudande suck ur mitt arma hjärta
sakta rör hennes drömmande andes strängar.
Lyssna till ditt skönaste namn
 och dö!


 Tindrande stjärna,
 högst på min himmel satt
 strålande tärna,
 ännu ett långt godnatt!

På din bädd av ljusa skyar gå att vila
och låt sen din tanke som en stråle ila
hän till den, som tusen gånger ljöte döden,
om en enda gång han delte dina öden!

 Tindrande stjärna,
 strålande tärna,
 godnatt!