36
Wennerberg var nu docent, men som denna befattning var alldeles oavlönad, måste han se sig om efter något, som kunde giva honom levebröd. I hemorten, i den stad, där han bedrivit sina skolstudier, blev ett lektorat ledigt i modersmålet och filosofi. Fadern var genast på det klara med att hans Gunnar borde söka denna plats, och efter någon tvekan beslöt denne också att följa det faderliga rådet. Sedan han avlagt vederbörliga prov, vartill hörde disputation över en på latin skriven filosofisk avhandling, »En vederläggning av Hegels kritik av Spinoza», blev han också utnämnd till lektor vid Skara gymnasium år 1849.
Med vemod och saknad lämnade Wennerberg ungdomsstaden vid Fyris med dess rikt pulserande andliga liv och den krets av kamrater och vänner, som han skänkt så mycket och där han intagit den främsta platsen. Med sina vänner juvenalerna i Uppsala stod han också under den närmast följande tiden i den livligaste brevförbindelse. På detta sätt får han leva med i vad som händer och sker i Uppsala, och varje hälsning från de gamla umgängesvännerna mottages med oförställd glädje.
Med början av höstterminen 1849 finna vi Wennerberg installerad såsom lektor i den gamla stiftsstaden. Till att börja med var det onekligen litet svårt för honom att finna sig till rätta i småstadslivet och med de göromål, som nu kommit på hans lott. Såsom belysande för denna stämning vill jag anföra några rader ur ett brev som han skrev till sina vänner fru Knös och hennes dotter:
