38
Såsom redan nämnts, mottogos Gluntarna redan från första början av publiken med verklig hänförelse. Träffande säger Harald Wieselgren angående orsaken härtill: »Gluntarna kommo som en balsam över trötta sinnen och som en frigörelse efter alla hetsiga strider och missräkningar under fyrtiotalets politiska käbbel. Svenska folket drog en suck av lättnad, förtjust att för en stund få bedja allt ’uselt kallprat dra åt fanders’ och vila ut i Gluntens och Magisterns sällskap.»
Genom sina Gluntar blev Wennerberg i ett slag en av Sveriges mest populära män. Då han på nyåret 1850 reste upp till Stockholm, blev han föremål för entusiastisk hyllning, och man kan väl förstå, att de goda Skaraborna skulle vara stolta över sin unge lektor, skald och kompositör. Såsom lärare förstod han att ingiva sina elever både tillgivenhet och vördnad. Hans undervisning var på samma gång grundlig och medryckande. Hans lektioner i svensk litteratur voro verkliga högtidsstunder.
Även yttre utmärkelser kommo snart nog Gunnar Wennerberg till del. Redan år 1850 blev han invald i Musikaliska Akademien, och samma år skänkte honom Svenska Akademien sitt Karl-Johanspris. De ord, som Akademiens direktör, skalden A. Grafström, därvid yttrade, förtjäna att här anföras, enär de visa, hur högt skattad Wennerberg redan på denna tid var av den vittra areopagen:
»Sextio år äro förflutna, sedan Akademien hade tillfredsställelsen att med den högsta belöning hon ägde tilldela någon utom de tävlandes krets betyga
