Hoppa till innehållet

Sida:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu/45

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
43
Kära älskade! Du frågar:
»Är du min och ingen annans?»
Och jag bävar för att svara,
ty min kärlek är ombytlig,
och jag älskar många flickor.
Dock du frågar, ock jag finner,
att jag ej har rätt att tiga,
att det är min plikt att uppge
dina farliga rivaler.
Men jag ber dig skona, skona
dem och mig uti din vrede!
Fem i dag jag träffat redan
och den sjätte nu är hos mig.
När hon går, så kommer säkert
hit min sjunde älskarinna.
Fordra ej, att jag dig säger
vad det heta! Säger blott, hur
jag dem kallar. Själv du måste,
om du kan det, gissa namnen.

Då jag vaknade i morse,
flög en bild så ljus och luftig
som en sommarsky förbi mig,
rörde sakta med sitt finger
vid min ring, och så försvann den.
Och jag kysste glad och trogen
ringen, som jag fått av henne,
ty den bilden ljus och luftig
som en sommarsky var hennes.

Säg mig namnet nu på Henne,
denna flicka, som jag älskar —
ack, förlåt mig! — högst i världen!

Sedan då jag klätt mig, gick jag
genom folkuppfyllda gator