Den här sidan har korrekturlästs
48
hon min trogna svenska flicka,
lik sitt hemlands norrskensflamma,
då den lågande men stilla
stiger upp ur nattlig molnbädd.
lik sitt hemlands norrskensflamma,
då den lågande men stilla
stiger upp ur nattlig molnbädd.
Säg mig nu, vad namn du giver
åt min svenska, som jag älskar —
ack, förlåt mig! — högst i världen!
åt min svenska, som jag älskar —
ack, förlåt mig! — högst i världen!
Gott, du ler. Men säg då också
vem är den, som nu är hos mig?
Just i detta nu hon sitter
i min kalla, dunkla kammar.
På mitt knä hon lägger handen,
och jag känner ingen vinter.
I mitt öga ser hon trofast,
och jag märker intet mörker.
Vid varannan rad jag skriver
vänder jag mig om och viskar:
»Du mitt hem, ack du mitt ljusa,
varma hem!» — Och så jag sluter
henne ömt i mina armar,
tills med välkänd röst hon säger:
Skriv nu, skriv nu och var flitig!
annars kanske går jag från dig.»
vem är den, som nu är hos mig?
Just i detta nu hon sitter
i min kalla, dunkla kammar.
På mitt knä hon lägger handen,
och jag känner ingen vinter.
I mitt öga ser hon trofast,
och jag märker intet mörker.
Vid varannan rad jag skriver
vänder jag mig om och viskar:
»Du mitt hem, ack du mitt ljusa,
varma hem!» — Och så jag sluter
henne ömt i mina armar,
tills med välkänd röst hon säger:
Skriv nu, skriv nu och var flitig!
annars kanske går jag från dig.»
Säg mig nu, vad mitt Hem heter,
denna flicka, som jag älskar —
ack, förlåt mig! — högst i världen!
denna flicka, som jag älskar —
ack, förlåt mig! — högst i världen!
Tolv är klockan redan slagen,
Det är tid att gå till vila.
Hon, mitt Hem, har sagt godnatt och
gått ifrån mig. Tro dock icke,
att jag sörjer! Jag ju erkänt,
att min kärlek är ombytlig,
Det är tid att gå till vila.
Hon, mitt Hem, har sagt godnatt och
gått ifrån mig. Tro dock icke,
att jag sörjer! Jag ju erkänt,
att min kärlek är ombytlig,
