50
Triest, och längst bort vid horisonten skönjdes en blånande strimma av det efterlängtade Italien.
Från Triest fortsatte han direkt med ångbåt till Venedig. Den underbara lagunstadens säregna skönhet gjorde på honom ett mäktigt intryck. Med iver studerade han det gamla italienska måleriet, som här är så rikt representerat i kyrkor och museer, och njöt av att betrakta det brokigt rörliga folkliv, som varje afton utvecklades på San Marcustorget.
Blott ett par veckor kunde Wennerberg stanna i Venedig, han längtade efter Rom, den eviga staden, Som var resans slutmål. Dit anlände han den 13 februari och blev hjärtligt välkomnad av den svenska konstnärskolonien. Han kände det ganska skönt att efter fyra månaders reseliv få slå sig en smula till ro och få tala det kära svenska modersmålet. Med konstnärerna Fogelberg, Molin och Blommér samt flera andra sammanträffade han om aftnarna på ett kafé vid Corso, där skandinaverna hade sitt högkvarter.
I Rom utöva de talrika minnesmärkena från antikens dagar på honom en särskild dragningskraft. Låt oss höra, vad han själv säger om den stora amfiteatern: »Colosseum hör till de få saker, som besegra den mänskliga fantasien, ej blott genom sin storlek utan genom storheten i sin storlek. Tänk dig ruinerna av en teater, som en gång rymde nära hundra tusen människor på sina härliga bänkar, trappor och marmorsäten! Tänk dig sorlet av det stolta, världsbehärskande Romas folk, gladiatorernas rop, lejons och elefanters rytande, martyrernas lovsånger och
