nat, som jag så ofta med grämelse saknat i det härliga landet söder om Alperna, nämligen det lugna utseendet, som medvetandet om frihet skänker, och det manliga tänkesätt, som åtföljer det av ingen yttre makt undertryckta ordet. Jag fick ofta tårarna i ögonen, då jag såg medlemmarna av detta ädla folk, som aldrig räknat fiendens antal, då det varit fråga om att försvara sin oavhängighet.»
Från Schweiz fortsattes resan mot norr. Han begagnade därvid tillfället att göra den av så många turister förhärligade färden på Rhen. Såsom det ej sällan är fallet med den, som från Alperna kommer till dessa trakter, lämnade Rhenlandets mångbesjungna natur och borgar honom ganska oberörd. På Rhen for han direkt till Düsseldorf, där han sammanträffade med sin bror Brynolf och åtskilliga andra svenska konstnärer. Här stannade han emellertid icke länge, ty han greps alltmer av längtan efter hemmet och den kära, väntande bruden. Efter ett kort besök i Köln begav han sig över Hamburg till Lübeck, där han steg ombord på en ångare, som förde honom tillbaka till den älskade fädernebygden.
Jag har något utförligt dröjt vid denna Wennerbergs första utländska resa, därför att den var av stor betydelse för hans utveckling. Ifrån den lilla lärdomsstaden på västgötaslätten med dess begränsade andliga horisont hade han fått komma ut i större förhållanden. Han ägde en vaken och snabb iakttagelseförmåga och hade nu med egna ögon fått se och jämföra en mängd av gångna tiders allra förnämsta konstska-
