Hoppa till innehållet

Sida:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

B. E. Hildebrand och Bibliotekarien Klemming. Till att börja med hade man tänkt sig att i museibyggnaden inrymma även Kungl. Biblioteket och Livrustkammaren, men man insåg snart, att detta var omöjligt. Kommitténs betänkande, som var avfattat av Wennerberg, gick också ut på att utesluta biblioteket, som nödvändigt behövde egen byggnad. Detaljerad plan lämnades för de övriga samlingarnas ordnande och uppställande. Det krävande men intressanta kommittéarbetet var avslutat i december 1863.

Nu återvände Wennerberg till det kära hemmet i Skara, dit han anlände på själva julaftonen. Hur ofta hade han icke längtat dit och tänkt på de gångna åren,

»De år av stilla strävan,
då jag långt från stora världen,
lycklig i det egna hemmet,
glad i givna kallets övning
såg omkring mig endast kärlek».

Det blev också en jul, som sent glömdes av de hemmavarande. Husfadern var den efterlängtade glädjespridaren och på samma gång en insiktsfull och varmhjärtad uppfostrare. Det bästa vittnesbördet därom lämnas av hans egen dotter. Så här berättar hon i sina Minnen:

»Så som han kunde ingen berätta historier och hitta på lustiga lekar, och det fanns ingenting i världen så roligt som att få sjunga med honom… Samma egenskaper, som voro utmärkande för Wennerberg som lärare, gällde också om honom såsom uppfost-