68
religiösa patos helt lätt återvända till vardagslivets enklaste och mest prosaiska förhållanden.»
Med nyåret 1863 återupptog Wennerberg sin verksamhet såsom lektor vid gymnasiet. Han hade förut visat sin duglighet i praktiska värv, och när han nu återkom till stiftsstaden, blev han ännu mer tagen i anspråk även av kommunala uppdrag. Så blev han vice ordförande i stadsfullmäktige och ordförande i fattigvårdsstyrelsen samt ledamot av landstinget. Härigenom ökades visserligen hans arbetsbörda, men den erfarenhet han därunder samlade, blev honom sedan till stort gagn i hans offentliga verksamhet. Med särskilt intresse omfattade han fattigvården. Hans hjärta klappade av varm medkänsla med de små och betryckta, som måste framleva sina dagar på livets skuggsida. I sällskap med sin hustru besökte han ofta fattighuset för att uppmuntra de gamla med sin sång och tala tröstande ord om den himmelske Faderns kärlek även till de minsta och ringaste.
Det blev snart känt ute i stiftet, att Wennerberg hade starka religiösa och kyrkliga intressen, och från flera håll riktades uppmaning till honom att övergå till prästämbetet. Hans gamla mor ville så gärna se honom på den plats hans far innehaft. »Jag kan inte släppa den tanken, att det vore bra för dig att nu bli präst och få Lidköpings pastorat», skriver hon. Men sonen kände icke någon verklig kallelse till det prästerliga ämbetet, och att av hänsyn till förbättrade ekonomiska förhållanden slå in på den banan, kunde icke falla honom in. Häri hade han ock ett stöd i sin
