Hoppa till innehållet

Sida:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

skänka »det härliga skådespelet av ett folk, som reser sig upp att försvara sig, eller det vardagliga spek- taklet av en seger, vunnen av ett särskilt utskott ihop med ett enskilt intresser. Dessa ord framkallade naturligtvis ej ringa förbittring i motståndarnas läger, och Wennerberg fick långt senare erfara bevis härpå, men han ansåg det. som sin plikt att säga rent ut, vad han hade på hjärtat. I sina »Minnen från drömmarnas värld (Samlade skrifter, B. 4, sid. 258) har han givit ett poetiskt uttryck för den förstämning han erfor vid åhörandet av en debatt sådan som denna:

Jag kom från plenum. Det var sent på kvällen,
och jag var trött och gick till vila genast,
men kunde dock mot vanan icke somna,
ty retsamt minne höll mig alltjämt vaken.

Jag hade hört, vad svenska folkets målsmän —
ej alla, det är sant, men alltför många
och dessa de som ägde makten — tänkte
om vårt försvar, dess vikt och vår förmåga
att bära bördan utav dess förbättring.
Jag hört med harm, hur kortsynt insikt påstått
med lösa fraser om vår tids upplysning,
att krig ej mera vore att befara,
då folken själva styrde sina öden;
hur ytlig klokhet sökt med siffror visa,
med siffror, dem hon själv ej rätt begripit,
att om vi än fördubblade vår krigsmakt,
vi likväl ej förmådde oss försvara;
hur krävstinn dumhet eller oblygt skrävel
förklarat, att vår svenska frihet vore
ej mera värd, än att det gjorde samma,