6
Det var en högtidlig stund, vi hade alla erfarit det levande intrycket av en ädel, vördnadsbjudande personlighet.
*
I likhet med så många andra av vår odlings stormän
har Gunnar Wennerberg utgått från bondestam.
Hans farfar var bonden Olof Nilsson, som ägde gården
Lärkebo i Tunhems socken av Västergötland. Denne
lät sin yngste son, som hade gott läshuvud, studera
till präst. Han tog graden vid universitetet i Lund,
blev docent i österländska språk och senare kyrkoherde
i Lidköping. Han var en kraftfull, dugande
man, utmärkt för sitt nit och ordningssinne. Omtyckt
var han ock för sitt glada, vänsälla väsen och den
gästfrihet han så gärna utövade.
Kort innan han slog sig ner i Lidköping, hade han gift sig med Sara Klingstedt, som utgått från ett enkelt allmogehem i den bohuslänska skärgården. Hennes sondotter säger om henne, att hon var en varmhjärtad, livlig kvinna, »som förde med sig i hemmet bohuslänningens strävsamma flit och havets skiftande lynne, ett fattigt hems arbetstag i händerna och skämtets sälta på de friska läpparna». Någon djupare boklig bildning ägde hon ej, men väl goda förståndsgåvor och en snabb uppfattningsförmåga. Hon blev också en ypperlig husmor, som med aldrig svikande omsorg och stor driftighet skötte hemmets praktiska angelägenheter.
