80
är det att höra hans skäl för linjernas sammanhållning i de tre nedre klasserna. »Dessa skäl», säger han, äro för mig varken ekonomiska eller rent pedagogiska. De äro snarare sociala men därför också, om de befinnas grundade, av desto större betydelse. Den klyfta, som ännu skiljer arbetarna på det teoretiska och praktiska, eller kanske rättare, på det humanistiska och det reala området från varandra och som ofta föranleder ömsesidiga, lika obilliga som ogrundade omdömen om fullt berättigade intressen och verksamheter, skulle genom en fullständigt skild uppfostran vid skolan visserligen icke minskas utan helt säkert vidgas till föga fromma för samhällsutvecklingen, medan däremot samfällda bemödanden ock gemensamma syften, iakttagna och övade under den ålder, som är mest mottaglig för intryck, icke skola förfela att i sin tid på den borgerliga sammanlevnaden och den allmänna samfundsandan öva ett välgörande inflytande.» Om gagnet av att barn ur olika samhällsklasser komme i beröring med varandra redan i skolan uttalar han sig även under diskussionen i riksdagen: »I nyare tider har man ansett det verka gott, att de olika samhällsklasserna komma i beröring med varandra redan i skolan. Jag bekänner mig till denna åsikt och tror, att ju mindre kort och ytlig denna beröring göres, desto mera gott skall den åstadkomma.»
Bland övriga åtgärder till skolans bästa, som innefattades i Wennerbergs reformförslag, må nämnas bestämmelse om att begränsa lärjungeantalet i varje
