82
högre flickskolorna hade i Wennerberg en varm van och gynnare. Vid denna riksdag förelåg också förslag till beviljande av ett första blygsamt statsanslag till dessa skolor av 20,000 kronor. Motståndarna kommo naturligtvis med det urgamla argumentet, att kvinnan icke bör dragas bort från sitt rätta verksamhetsfält, men ecklesiastikministern framhöll, att kvinnan ej genom att sättas i stånd att förtjäna sitt uppehälle drages ur sin rätta verksamhetskrets och att hon för att fylla sin plats i samhället behövde en grundligare uppfostran, än den som i allmänhet hittills givits. I denna fråga fick han ej riksdagen med sig, men vid varje lägligt tillfälle passade han på att verka för denna sak, som låg honom varmt om hjärtat, och längre fram, då han åter var kultusminister, fick han riksdagens bifall till ett årligt anslag åt nämnda skolor på 300,000 kronor.
En annan skolform, för vilken Wennerberg hyste varm sympati, var folkhögskolan. Vid samma riksdag hade framställts begäran om statsanslag till några skolor av detta slag. Första kammaren intog en avvisande hållning, såsom man kunde vänta, då det var fråga om någonting nytt och oprövat, men Wennerberg insåg genast dessa skolors stora fosterländska betydelse. Sedan allmogen fått större inflytande i stat och kommun, behövde också dess ungdom den andliga och intellektuella väckelse och den allmänna medborgarkunskap, som dessa skolor kunde skänka. Det anförande, varmed han tillstyrkte beviljandet av det begärda anslaget, var verkligen storstilat. Han
