6. Landshövding i Växjö.
Under hela sin offentliga verksamhet hade Gunnar Wennerberg visat det varmaste intresse för religiösa och kyrkliga frågor. Till den andliga sångens lyftning hade han mäktigt bidragit genom sina tonsättningar av Davids psalmer, som blivit en skatt för hela vårt folk. Det var därför ej underligt, att många bland prästerskapet i Skara stift önskade se Gunnar Wennerberg såsom chef och stiftsherde, då biskopsstolen nu blivit ledig. Han kände emellertid, såsom han själv säger, »bävan för det allvarliga kallet, som han fruktade icke kunna fylla så, som han själv fordrade». Redan några dagar innan valets utgång blivit känd — han erhöll för övrigt ej tillräckligt antal röster — mottog han kallelse till ett annat högt och ansvarsfullt ämbete och blev den 10 maj 1875 utnämnd till landshövding i Kronobergs län.
Den erfarenhet i kommunala och andra allmänna värv, som han vunnit ej minst under den tid han var stadsfullmäktig och landstingsman i Skara, kom honom nu väl till pass. För övrigt hade han ett skarpt och rörligt ingenium och hade lätt att sätta sig in i olikartade frågor och förhållanden. Han tillträdde också sitt landshövdingeämbete med den fasta föresatsen att icke betrakta detta såsom en sinekur utan att göra allt vad i hans förmåga stod för att främja länets förkovran.
Det dröjde inte länge, förrän han i sitt län var en mycket populär hövding. Byråkratisk stelhet och for-
