malism var fjärran från hans öppna och vänsälla väsen, och han var alltid villig att lyssna till även den ringaste torpares eller arbetares framställningar.
För länets ekonomiska välfärd intresserade han sig i hög grad. Detta kommer tillsynes i hans ämbetsskrivelser, där han med skärpa förordar åtgärder mot skogsskövlingen och andra missförhållanden. Ständigt är han på sin vakt, då det gäller att försvara folkets eller statens egendom mot enskilt vinstbegär. På ett ypperligt sätt förstod han också att leda förhandlingar. Om hans förmåga i detta avseende samt hans uppträdande såsom landshövding yttrar en omdömesgill sagesman:
»Varje gång han satt som ordförande var ett lysande bevis icke blott på den parlamentariska förmåga man av en person i hans ställning har att vänta utan ock den sorgfällighet, med vilken han satt sig in i alla länets materiella intressen. Och då stundom efter en lång diskussion meningarna kunde vara delade och tämligen förvirrade, ägde han i sällspord grad förmågan att i korta drag klara situationen samt angiva en väg, om vilken man kunde enas; och så säker var hans takt, så osviklig hans känsla av sitt auditorium, att vi aldrig kunna erinra oss, det något sålunda av honom framlagt förslag icke antagits med acklamation. Aldrig förgäta vi hans uppträdande vid ett lantbruksmöte i länet under något av de första åren av hans härvaro. Vid diskussionen över uppställda frågor förekom en av så speciell åkerbruksart, att vad som däri talades icke borde kunna förstås utan av verk-
