ner. Hans gode vän från Stockholmstiden F. Scholander skänkte ritningarna, och inom kort var museet under byggnad. Landskapets kultursamlingar fingo här präktiga och ändamålsenliga lokaler. En inskrift ovanför ingången till fornsalen erinrar om den insats Gunnar Wennerberg gjort i arbetet för tillkomsten av detta museum, som sedan dess varit en centralpunkt för fornminnesforskning och hembygdsstudier i landskapet.
Förflyttningen från huvudstaden med dess jäktande arbetsliv medförde för Wennerberg en fördel, som han högt uppskattade. Han fick mera ro och tid till familjeliv, musik och diktning. Det låg ett skimmer av idealitet och konstnärskap över det Wennerbergska hemmet. Jag har träffat personer, som gästat detsamma och där mottagit oförgätliga intryck. Vad han varit för de sina, därom vittna bäst några ord av hans dotter, som jag i detta sammanhang vill anföra:
»Hemmet hade visserligen alltid fått sin rikaste insats från honom, men de stunder han själv hade kunnat njuta av det hade varit kringskurna. Nu fick han mer tid härtill, och i samband med det uppväxande släktet, som var och en på sitt vis bidrog till mångsidigheten i familjen, kunde han skapa det idealiska hem, vars minne blev hans barns största rikedom och glädjekälla, deras andliga barlast under livets stormar. När barnen omkring honom växte upp till ungdom, blev han själv yngre än någonsin, och alla de lediga stunder, som icke funnits till un-
