då nöjd med skenet vanan på dem litar —
Om ej bakom dem blixtrar enda vapnet,
som göra kan de andra fruktansvärda,
som var vårt folks palladium i nöden:
en frihetskärlek starkare än döden.
och lämnen den ifrån er som I fått den
i arv från Engelbrekt och Gustav Vasa,
från Blenda och Kristina Gyllenstierna! —
Kom sedan, ovän, var som helst och landa
allt ifrån Ystad och till Haparanda!
Under Vävxjötiden utgav Wennerberg också sina »Samlade skrifter», vari de ovan anförda dikterna äro upptagna. Till Gluntarna skrev han nu ett utförligt och högeligen intressant företal, vari han skildrar deras tillkomst och berättar om det uppsaliensiska studentlivet på 1840-talet. Första delen innehåller de dikter han sammanfört under benämningen Romerska minnen. Några av dessa poetiska dagboksblad härstamma från hans vistelse i den eviga staden, andra hava diktats under Växjötiden. Än berättar han med saftig humor en lustig anekdot, såsom i »Sopranen i Ara Coeli», än skildrar han i växlande rytmer iakttagelser och intryck från historiska platser, stundom med vass satir mot påvedöme och munkväsen, t. ex. »Tiggarmunken», som framställer en njutningslysten världsman i tiggarmunkens skrud.
I avdelningen »Smärre dikter» finna vi åtskilliga tillägnade hans älskade Hedda. Bland dessa vill jag
