Hoppa till innehållet

Sida:Grip Gunnar Wennerberg 1925.djvu/94

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

92

här anföra en liten kvartett, skriven till hans hustrus femtioårsdag, då han själv sjöng solot, ackompanjerad av barnens blandade kör. Den lyder så här:


En gång en ros jag såg,
ej går hon ur min håg,
Skall jag väl henne få?
 tänkte jag då.

Nu är hon min och står
redan sen många år
främst i min egen gård
 främst i min vård.

Enkel min saga är,
dock är hon mig så kär,
ty hon är ej blott min,
 hon är ock Din!

Gården — det är mitt hem
rosen är — vem, ja vem?
Kan du ej gissa nu? —
 — Rosen är du.

*


Det tilltagande intresse för andlig sång och musik, som vid denna tid gjorde sig gällande, medförde också krav på en omarbetning av den gamla koralboken, och det var en självklar sak, att man därvid skulle anhålla om Wennerbergs medverkan. Till att börja med fick han i uppdrag av Musikaliska Akademien att granska en av Josephson gjord bearbetning av femtio psalmer. Kort därefter avled den sistnämnde tonsättaren, och så blev det en drygare del