94
framhåller, var det dock något stort att nästan under en hel mansålder hava varit en sådan tankes första bärande kraft.
När De Geers försök 1877 att nå fram till en acceptabel lösning av försvarsfrågan misslyckades, inriktade Wennerberg under de följande åren sitt arbete på genomdrivande av partiella reformer och stödjandet av alla anslag till försvaret. Med iver och värme talade han den ena riksdagen efter den andra för bestyckande av Karlsborgs fästning. Varje åtgärd, som kan lända försvaret till gagn, har i honom en ivrig förespråkare, och ingen sörjde mera än han, när rikets viktigaste angelägenhet gjordes till ett stridsäpple mellan partierna. I manligt kraftiga ord kunde han då säga ut sitt hjärtas mening om det som han betraktade såsom en oförsvarlig pliktförsummelse. Ett exempel må anföras ur ett av hans inlägg i en riksdagsdebatt 1884:
»Landets uppoffringar, det låter nästan, som om det vore uppoffringar för andra än oss själva. Vilken enskild person kallar det för en uppoffring, när han beställer ett hänglås för sin egen kassakista. Landets omkostnader för sig och sitt försvar förtjäna sannerligen icke att kallas uppoffringar.…. Bakom riksdagen står ett folk, som är alldeles tillräckligt aktningsvärt, alldeles tillräckligt lagbundet fritt och alldeles tillräckligt självständigt och framåtsträvande för att av sina målsmän lämnas värnlöst mot yttre våld, vars möjlighet för varje år som går helt säkert ligger ett år verkligheten närmare.»
