honom högt både såsom ämbetsman och människa. När de unga prinsarna Carl och Oskar år 1882 skulle studera i Uppsala, var det Wennerberg, som kungen framför andra önskade få till deras guvernör. Wennerberg tvekade, det gällde ju att längre tider vara borta från länet, vars styresman han var, men saken ordnades så, att det egentliga guvenörskapet inskränktes till de månader riksdagen var samlad. Wennerberg bodde då i Uppsala och reste ned till Stockholm till sammanträdena i riksdagen. Med omsorg och fin takt skötte Wennerberg sitt guvenörskap och förvärvade sig de unga prinsarnas aktning och varma tillgivenhet.
År 1888 inträffade det ovan antydda ministärskiftet, och Wennerberg kallades att för andra gången intaga en plats i konungens råd. Han var då 70 år gammal och hade sålunda nått den ålder, då han kunde hava rätt att efter ett nitiskt och framgångsrikt arbete i det allmännas tjänst njuta sitt »otium cum dignitate», men ännu stod han högrest och med obruten mannakraft, beredd att tjäna sitt land på den post, dit konungens förtroende kallade honom.
7. Statsråd för andra gången. Levnadsaftonen.
Det var i februari 1888, som Wennerberg kallades till ecklesiastikminister i den Bildtska ministären. Redan från början blevo hans tid och krafter tagna i anspråk av den nya uppgiften, och först på sommaren
7 — 25413. Gunnar Wennerberg.
