Vid Svenska Brigadens minnesvård.
Tammerfors 4 april 1920.
Liv, som i dag omkring oss rastlöst brusar,
dag, som i solljus sorglös lyser och ler,
lyssnen till minnets röst som över gravar susar,
stolt och dämpad den talar i dag till er.
Svunna dagar, tider av kamp och ära,
vaknen ur vilan, träden oss åter nära!
Kämpar från Sveriges land, för Finland fallna,
fallna i Finlands brinnande ödestid,
aldrig skall glöden på minnets altare kallna,
aldrig förgätes er gärning, er död, er strid!
Dagens släkte som räknar, väger och mäter
tyst i dag vid er grav sig själv och sin id förgäter.
Stort var ert offer, hög och ren var hågen
som i en tid av klokskap och själviskhet
visste till ädel bragd att spänna bågen,
visste att visa hur svenska stålet bet.
Ungt var ert sinne, ungt och härligt modet,
ungt i åldrande tid var ännu vikingablodet.
Stort var ert offer och er lön blev ringa,
dock — så bjuder ju nordmannahjältesed!
Men som svärdshugg mot sköld skall trotsig klinga
minnets sång om er bragd i österled.
Stolt er gärning lever i sagans gårdar,
rikt i är ljuset kring kämparnas minnesvårdar.
