Var fanns väl Ni, när varje ärlig man
till vapen grep att våra bojor bryta?
Var fanns väl Ni, när varje hjärta brann
av offervilja under flärdlös yta?
Var fanns väl Ni, när ynglingar och män,
som aldrig burit dödens vapen än,
dock modigt drogo ut mot död och fara,
när stridens låga vild mot höjden sköt
och skotten dånade och blodet flöt
för Finlands vara eller icke vara?
Var fanns Ni då? Vad gjorde Ni väl då?
Ers excellens — i gömslets frid Ni dvaldes.
Med överlägset lugn Ni hörde på,
när stridens växlingar för Er förtaldes.
Ert dyra liv av välbetänkta skäl
Ni sparade för fosterlandets väl,
Ni skonade Er klokt för strid och möda.
Ja, Ni var klok, ty den som spar, han har,
Er framtid uppgick strålande och klar,
de andra — fingo strida, dö och blöda.
Ja, Ni var klok — i höghet och i prakt
vid maktens grytor prålar Ni belåten.
Men många vintrars snö sig redan lagt
på deras gravar, vilka köpte ståten
med strid och bragd och enkelt mannamod
och obelönat offer av sitt blod.
Ja, Ni var klok! De fallna dagen glömmer,
men hopen hyllar dem som framgång haft
om och ej genom egen gärnings kraft —
de fallnas minne endast dikten gömmer.
