Sida:Gripenberg Efter striden.pdf/9

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Var äro de veka tonerna
av stråkar och strängalek?
— de tystades av kanonerna,
när morgonen grydde blek,
när det dagades över kederna
av gråklädda män i strid,
och döden gled över lederna
till sin stora skördetid.

Så höra vi ej mera
de forna tonernas prakt,
vi höra blott män marschera
med tunga steg i takt.
I takt — ett, tu — i takt, ett, tu,
kamrater i lust och nöd!
I takt — ett, tu — i takt, ett, tu,
mot ära, fara och död,
mot ovissa ödens gryning
som brinner i öster röd.


Till fanorna!

Till fanorna, till fanorna!
Det är vår plikt och ära
att höra till vår vita här,
att Finlands färger bära.
Se, överallt är himlen svart
av hot och hat och fara —
till fanorna, till fanorna,
du Finlands vita skara!