- (trycksvagt, jfr da. ham) honom, nōkwar (nākwar) : nakwar (trycksvagt) någon.
- e (fsv. æ, se § 13) > io (“brytning“, jfr § 4, 1)
före försvunnet, iu före bevarat u, t. e. Biorn (säll.
Bærn) Björn : Þorbern Torbern, fioþẹr- fyr- : fiughur (av
*fiuþur) fyra. Då e enligt § 4, 1 blivit ia, uppträder
en växling io : ia, t. e. iorþ jord : iarþa (iorþa) jorda,
skioldẹr sköld : Skialdavīk Skällvik. Då åter e enligt
§ 5, 3 blivit i, visar sig en växling io : iu : i, t. e. tioghẹr
(tighẹr) tiotal, tjog : tiughu tjugu : pl. tighir tiotal, miok
ganska : mikit mycket. Har detta i enligt 4 blivit y,
förekommer en växling io : iu : y : i, t. e. þiokkẹr
(þiukkẹr) tjock : dat. þiukkum (þiokkum) : þykla : þikla ofta.
Anm. Sannolikt har utvecklingen e > io (iu) genomlupit ett mellanstadium ia, som genom diverse utjämningar kommit att bevaras t. e. i mansnamnet Iavur, fiatur fjätter m. m. d.
Före ett åtminstone ännu i runsvenskan (liksom i isl.) bevarat w “brytes“ icke e, utan övergår till ø, t. e. gøra (runsv. gørwa < gerwa < gærwa) göra, men pret. giorþe (redan i runsv.). På samma sätt bero dubbelformer såsom smør : smior smör, køt : kiot kött på en urspr. böjning (såsom i fornnorskan) nom. smior, dat. smørwe.
- i > y, dock före bevarat u eller w endast om
i föregås el. -gåtts av en labial kons., t. e. þryskẹr
(þriskẹr) tröskar : pl. þriskum (þryskum), dat. pl. yþrom
(vanl. iþrom) : nom. pl. ntr. iþur edra, dat. myklum
(säll. miklum) : mikil (vanl. mykil) stor, tyswar (säll.
twis- efter þris-) två gånger : þriswar (vanl. þrys- efter
tys-) tre gånger.
Före ett åtminstone ännu i runsv. (liksom i isl.) bevarat w, föregånget av gg, ng el. nk, “brytes“ (utom efter r och i forngutniskan) detta (liksom även det enligt § 5, 6 uppkomna) y senare till iu, t. e. byg (vanl. biug) : dat. biugge (jfr isl. bygg : byggue) korn, styggẹr
