(stiuggẹr) stygg : ack. stiuggan (styggan; isl. stygguan). En växling i : y : iu träffas i t. e. styngẹr (stiungẹr, stingẹr) styng, sting : dat. sg. stiunge (-y- -i-) : dat. pl. stingum (-y-, -iu-), Lyng- (Liung-, Ling-) i ortnamn : Liunga ett ortnamn : nysv. lingon; i : iu i stinkẹr (stiunkẹr) för ljudlagsenligt *stynkẹr skvätter : pl. stiunka (nysv. stinka; fgutn. stinqua).
- ī > ȳ, dock före bevarat u endast då labial kons. går el. gått före ī, t. e. bī (bȳ) : pl. bȳ (bī) bi. þrīr : ntr. þrȳ tre, mīla (säll. mȳla) : ack. mȳlu (vanl. mīlu) kolmila.
- æ (uppkommet enligt § 5, 1) > ø, t. e. sløkkia (isl. sløkkua) jämte slækkia släcka.
3. Inflytande av angränsande konsonanter
kan göra sig gällande hos en omedelbart föregående tryckstark vokal eller diftong dels genom förändring av kvaliteten (§ 7—10), dels genom reduktion av kvantiteten (§ 11—12).
§ 7. gh, följt av (sonantiskt eller konsonantiskt) i, förändrar æ (uppkommet enligt § 5, 1) till i, t. e. sighia (sæghia) säga : pres. sæghẹr (sighẹr), þighia : fno. þægia tiga.
§ 8. h (redan i förlitterär tid försvunnet) har, utom då i följande stavelse stått ett i eller u, påverkat i, ī och u, ū samt diftongerna ai (æi, ei, se § 15) och au sålunda:
- i eller ī > ē (fsv. ē el. ǣ enligt § 14), t. e. stǣtta (av *stiht- enligt § 52, 6) stätta : stīgha stiga, manvǣt mandråp : vīgh dråp, vǣ (vī) helig plats : dat. pl. vīum, twǣne : twinne (twænne) tvenne.
- u eller ū > ō, t. e. sōt vedermöda, sot : sȳta (*suhti-) bemöda sig, sörja för, pret. þōtte : þykkia (*þukki-) tycka(s). Anm. ht (varav fsv. tt, se § 52, 6) verkar förlängning ej blott
