Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
10
- av föregående i, u (enligt 1 och 2 ovan), utan av varje kort vokal, t. e. pret. mātte av magha kunna (jfr § 41).
- ai (fsv. ē enligt § 15) > ā, t. e. pres. ā (ēghẹr) : ēgha (āgha) äga. I en senare period har æi (el. ei, se § 15) före ett i slutljud till h övergånget och sedan bortfallet gh blivit ē (fsv. ǣ, se § 14), t. e. pres. ǣ(r) : ēgha (ǣgha) äga.
- au (fsv. ø̄ enligt § 16) > ō (dock icke i fgutn.), t. e. þō (got. þauh) : þø̄ (got. þau) dock, Lō (nygutn. Lau) som ortnamn.
§ 9. Nasal, som redan i förlitterär tid försvunnit, har, utom då i följande stavelse stått ett i eller u, påverkat i, ī och u, ū sålunda:
- Då nasalen assimilerats med ett följande k, p, t
(se § 52, 2):
- i > e (fsv. æ, se § 13), t. e. vættẹr (vittẹr, vanl. vintẹr) vinter : dat. vintre, þrættān (säll. þrittan) tretton : þrīr tre.
- u > o, t. e. droknir (vanl. druknir) druckna : drunkna, ntr. okkart : f. ukkur (okkor) oss båda tillhörig.
- Då nasalen försvunnit utan att assimileras (se
§ 56, 1):
- i eller ī > ē (fsv. ē el. ǣ enligt § 14), t. e. þrǣtighi tretti (jfr a, 1), lǣrept lärft : līn lin.
- u (eller ū) > ō, t. e. ōskabarn (av *wunska-) önskebarn : ūsk (*wunsku) önskan, ōsal (vanl. ūsal) : f. sg. och ntr. pl. ūsul usel, tōft och enligt § 11, 3 toft tomt : Tyftedal (*tūfti-) Töftedal (socken i Dalsland), Þōroddẹr : Þūriþẹr och Þūrun (Þōrun) personnamn.
§ 10. Oursprungligt r (runsv. ʀ) förvandlar (dock icke i fgutn.) i till e (fsv. æ; se § 13) i öppen, ē (fsv. ǣ, se § 14) i sluten stavelse, t. e. æru : fgutn. iru äro, dat. mǣr : ack. mik mig, dat. sǣr : ack. sik sig.
§ 11. Konsonantgrupp (eller lång konsonant), som hör till en och samma stavelse (alltså är
