Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


21

sydvästra dialekterna dock även i detta fall. T. e. niþ > nēdh ned, lin > lēn, skip > skē̆p skepp, vita > vēta, vetta veta; resp. skrivin : skrēvin skriven, midhia : mēdhia midja (medja), gripu : grēpo. Dialektalt inträder övergången även före kort (och i synnerhet pertonerad) kons. + l, n, r, t. e. fiþla > fēdhla fiol, sighla > sēghla segla, ja i vissa dial. — t. e. framför allt Västergötland — i så gott som alla ställningar (även i lång stavelse) och särskilt ofta efter r och kakuminalt l (dock aldrig före urnord. ld, ll, lt, nd, nn), t. e. mit > met mitt, skrift > skreft skrift o. d.

§ 33. ō (urspr. eller uppkommet enligt § 24, 1 och 2) har kort före 1400 antagit det “slutna“ ljud, som numera utgör det normala ljudvärdet i sv. för bokstaven o, t. e. , hōrn, spōrdhe sporde.

§ 34. y > ø̄ (se § 35) eller ø (jfr § 79, 3) delvis redan före 1350, men mera allmänt först sedan omkr. 1400, i urspr. kort stavelse, utom då nästa stavelse innehåller i (son. eller kons.) eller u; i de sydvästra dial. dock även i detta fall. T. e. dys > dø̄s dös, stydh > stø̄dh stöd, nyt > nø̄t, nøt nöt; resp. mykin : mø̄kin mycken, ryþia : rø̄dhia röja. Dialektalt inträder övergången även före kort (och i synnerhet pertonerad) kons. + l, n, r, t. e. myghla > mø̄ghla mögla, skyfla > skø̄fla skövla, ja i vissa dial. i så gott som alla ställningar, t. e. stykke > støkke stycke, lypta > løpta lyfta; allt i samma utsträckning som i > ē, e (se § 32).

§ 35. I kort stavelse förlänges (utom före mellanvokaliskt m) vokal i de allra flesta dialekter — dock i Mälartrakten och något norr därom före k, p, t, s (och i viss mån r) blott a och æ (jfr § 79, 3) — ehuru vid rätt olika tidpunkt i olika landsändar och ställningar.

  1. I sluten stavelse sedan före 1350, t. e. tal > tāl, kiþ > kēdh kid, næt > nǣt nät, øl > ø̄l öl; i uddljud mångenstädes redan före övergången ā > å (se § 31),