Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


25
  1. y, ȳ > i i trycksvag st., t. e. alzkyns > alskins allsköns, þōrdyn > thōrdin tordön, Kylungarydh > Kylingeridh Kölingared (socken i Västergötland); Haghabȳ > Haghbi Hagby (socken i Uppland),
  2. æ > a mellan v el. w och r vid reduktion från helstyrka till halvstyrka, t. e. natværþẹr (mycket sälls.) > -varþẹr kvällsvard, væra > vara (urspr. blott som hjälpverb), værþa > varþa (urspr. blott som hjälpverb) bliva, hwær > hwar varje.
  3. æ, ǣ > e, som i efterstavelser vidare övergår till i (se 2 ovan), i trycksvag ställning, t. e. æl´lænde : elæn´de elände, ællar > ellẹr (jfr 10 nedan), hænne > henne, æptir > eptir efter; frǣndsæmia släktskap : frænsimiospiæl (-sæmio-) blodskam, gørsæm > gørsim (jfr § 22, 3) klenod; ærvǣþe > ærviþe arbete, hærǣþe > hæriþe härad.
  4. ø, ø̄ > e i trycksvag st. t. e. alzkøns > alskens allsköns; Skānø̄ > Skāne Skåne, Nȳbø̄le > -bele Nybble (by i Östergötland).
  5. Alla vokaler övergå efter 1325 så småningom till i helsvaga efterstavelser, t. e. ællar > ællẹr (ellẹr se 8 ovan) eller, borghan > borghẹn borgen, fīande > fīẹnde; Ar(n)vidhẹr : Arvẹdhsson, landit > landẹt (men rīkit, ty här halvsvag ändelse), hælvīte helvete : hælvẹtisguþ underjordisk gud; ovormaghi > ovẹrmaghi övermage, i aftons > i aftẹ(n)s i afse, æro > ærẹ (som hjälpverb) äro. Omkr. 1500 övergår i även i halvsvag efterstavelse till , i en mängd dial. före l, n, r, i somliga också före s, t, t. e. himil > himmẹl, bundin > bundẹn (men ntr. bundit), fadhir > fadhẹr fader, resp. snillis > snillẹs, lītit > lītẹdh litet.

§ 38. Förkortning av lång kvantitet inträder vid övergång från tryckstark till trycksvag ställning, t. e. vār vår : vars hær'ra (trǣ) vasserra (tre), āttān > attan (men aþẹrtān) aderton, Andra ex. se § 37, 2, 5, 6, 8, 9.