Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


37
  1. lagd, vīghþẹr > vīgþẹr vigd, fughl > fugl fågel, hø̄ghre > hø̄gre höger. I de dial., som bevarat gh före dh, övergår det omkr. 1450 mellan y, æ, ø och dh, d (jfr ovan 1) till kons. i (som efter y förstummas), t. e. frǣghþ > fræid frejd, hēlbræghþa > hēlbræida god hälsa, hēlbryghþo > hēlbrȳdha helbrägda, hø̄ghd > nsv. höjd.
  2. m > mp i många dial. före d, n (helst i slutljud), s, t, t. e. afkø̄mpd avkomma, kwǣmpd ankomst, namn > nampn namn, samna > sampna samla, bēdhoms > bēdhomps vi utbedja oss, ymse > ympse ömse, tamt > tampt tamt, fæmte > fæmpte femte.
  3. p > f i de flesta dial. före s, t, ehuruväl p genom association vanligen bevaras, t. e. biskufs jämte biskups efter biskup biskop, grīfs, grīps (: grīpa) gripes, kø̄ft, kø̄pt (: kø̄pa) köpt, næft, næpt (: næppẹr) knappt.
  4. t > ts i y. fsv. före l, t. e. køtlīkẹr > køtslīkẹr köttslig, nætla > nætsla nässla.

§ 66. Ändring av artikulationsstället:

  1. gh > v i några dial. efter a, o, u redan omkr. 1350, t. e. Bāghahūs > Bāvahūs Bohus, Lōghbō > Lōfbō (jfr Lōghø̄ > nsv. Lovö) ett ortnamn, tiūgha > tiūva (hö)tjuva, iūghẹr > iūvẹr (ko)juver.
  2. m > n sporadiskt (dvs. utan att man kan spåra någon regel) före d, s, t, t. e. samkwǣmd > samkwǣnd samkväm, Grimsbōdha > Grinsbōdha Grinsbo, hæmta > hænta (jfr da.) hämta.
  3. m > n (dvs. “äng“-ljud) sporadiskt före g, k, t. e. Ho(l)mgēr > Hongēr, iæmka > iænka, samka > sanka, ø̄mkelīkẹr > ynkelīkẹr (se § 25, 8).
  4. n > m sporadiskt före b (och p, se § 70), t. e. Anbiorn > Ambiørn, an(d)budh > ambudh instrument.
  5. ng > m sporadiskt före b, f, t. e. Rangborgh > Ramborgh, iungfrū > iumfrū jungfru.