Hoppa till innehållet

Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


42

§ 78. Metates inträder hos l och r mellan konsonant och trycksvag vokal, följd av kons., på så sätt att l, r flyttas efter nämnda vokal, t. e. Niklas, -is > Nighẹls (jfr § 75, 3) Nils; brot > bort (sedan använt även i tryckstark ställning), Dudhrahult > Dudharhult Döderhult, Andrē´(a)s > An`ders, Kristī´n > Kirstīn Kerstin.


5. Inflytande av tryckstark ställning.

§ 79. Förlängning av kort konsonant inträder i följande fall:

  1. Efter helstark (is. lång) vokal i flerstaviga ord med akut accent, t. e. fǣre > færre färre, Nærike > Nærrike Närke, i y. fsv. fātø̄kẹr > fattighẹr fattig, Nȳbø̄le > Nybbele Nybble, siūtān > siuttan sjutton, befa´la > befalla.
  2. Mellanvokaliskt m omkr. 1350, dels allmänneligen efter helstark kort vokal, t. e. gam(m)al, som(m)ar, him(m)erīke himmelrike; dels i de flesta dialekter (dock icke de uppsvenska) även efter helstark lång vokal, t. e. hēma > hemma, dōmare > dommare, gø̄ma > gømma.
  3. k, p, t, s och (i mindre utsträckning) r efter helstark kort vokal (utom a och æ) i y. fsv. uti Mälartraktens och närmast norrut angränsande dialekter, t. e. thok(k)e dimma, drop(p)e, vita > vetta veta, mos(s)e, bor(r)a. Jfr § 35.
  4. Efter halvstark vokal, vare sig kort såsom i brūþgum(m)e brudgum, bryllop(p)e bröllop, næsabor(r)ar näsborrar eller lång såsom i hǣgōme > hǣgumme strunt, hælvīte > hælvitte hälvete, bi`lǣte > bilætte beläte, i allmänhet först i y. fsv., i fråga om m dock redan i ä. fsv.
  5. Efter ursprungligen trycksvag vokal, om denna senare erhåller huvudtrycket, t. e. bilǣ´te > billæte beläte, bitī´dha > bittidha bittida eller ofta trycksvaga ord som at att, ok ock, skal skall, til till, hōnom > honnom.