6. Pl. n. = sg. n.
§ 115. Paradigmet skip skepp:
Sg. | n. a. | skip | g. | skips | d. | skipi |
Pl. | n. a. | skip | g. | skipa | d. | skipum |
Så gå nästan alla neutra på kons., t. e. græs (g. græs, dvs. -ss) gräs, lagh (g. lax) läge, sätt, pl. lag, timbẹr (d. timbre) timmer, hæraþ (g. hæraz) härad, hēman hemman, aldin ollon, hiūpon nypon, hælghon (vanl. blott i pl.) helgon och några (mest lånord) på -skap såsom landskap, hærskap överhet.
Anm. 1. D. sg. ersättes i ä. fsv. stundom, i y. fsv. ofta av a. sg. Ordet goz gods har emellertid (emedan urspr. g. sg.) älst aldrig, däremot senare stundom dativändelse.
Anm. 2. N. a. pl. av barn heter, i synnerhet uti ä. fsv., stundom børn (jfr da.).
§ 116. Det synkoperande huvuþ, hovuþ (i y. fsv. stundom hovidh, huvidh, sällan hø̄vidh, hø̄vodh) huvud visar dels en äldre böjning, strängt genomförd i ä. Västgötalagens huvudhandskrift, med o i alla osynkoperade och ø̄ i alla synkoperade kasus, dels en yngre böjning, strängt genomförd i Östgötalagens huvudhandskrift, med u i de osynkoperade och o i de synkoperade kasus. I de flesta skrifter råder emellertid en större eller mindre vacklan, så att dels såsom i Upplandslagen u och o växla i de osynkoperade, dels såsom i Södermannalagen o och ø̄ växla i de synkoperade kasus, dels äntligen såsom i Dalalagen båda dessa växlingar samtidigt uppträda; vartill kommer att någon gång u kan intränga i de synkoperade kasus. Paradigmet blir alltså i sin helhet:
Sg. | n. a. | hovuþ, huvuþ | Pl. | n. a. | hovuþ, huvuþ |
„ | g. | hovuz, huvuz | „ | g. | hø̄fþa, hofþa [hufþa] |
„ | d. | hø̄fþe, hofþe [hufþe] | „ | d. | hø̄fþom, hofþom [hufþom] |