Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
58
§ 127. Paradigmet miþẹr mid-, medel-, mittel-:
| Sg. | n. | m. | miþẹr | f. | miþ | ntr. | mit (dvs. -tt) |
| g. | miz | miþra(r), miþia(r) | miz | ||||
| d. | miþiom | miþre | miþio | ||||
| a. | miþian | miþia | mit | ||||
| Pl. | n. | miþi(r) | f. | miþia(r) | miþ | ||
| g. | miþra, miþia | miþra, miþia | miþra, miþia | ||||
| d. | miþiom | miþiom | miþiom | ||||
| a. | miþia | miþia(r) | miþ |
Så gå blott tryggẹr trofast och nȳ[r] ny, hos vilka dock ändelsens -i- stundom saknas.
§ 128. Allmänna anmärkningar till §§ 121—127:
- N. sg. m. saknar i y. fsv. ofta ändelsen -ẹr, dvs. är = n. sg. f.
- G. sg. m. och ntr. sakna i attributiv ställning stundom ändelse.
- G. d. sg. f. och g. pl. m. f. ntr., som redan från början aldrig ha de längre ändelserna -ra(r), -re, -ra efter l, n, s eller lång vokal, genomföra så småningom hos alla ord de kortare biformerna -a(r), -e, -a, så att dessa i y. fsv. äro så gott som enrådande i g. d. sg. f. och övervägande i g. pl. m. f. ntr.
- A. sg. m. och f. kunna i y. fsv. sakna ändelse.
2. Svag böjning.
§ 129. Positiven och superlativen böjas i bestämd form svagt. Paradigmerna lange den långe och blā(e) den blå:
| m. | f. | ntr. | m. | f. | ntr. | ||
| Sg. | n. | lange | langa | langa | blā(e) | blā | blā |
| g. d. a. | langa | lango | langa | blā | blā(o) | blā | |
| Pl. | n. g. d. a. | lango | lango | lango | blā(o) | blā(o) | blā(o) |
Så gå nästan alla adj., t. e. gamble den gamla, resp. nȳ (pl. nȳio, nȳo, nȳ) den nya osv.
Anm. 1. Under tiden 1350—1450 ersättes i pl. ändelsen -u (-o) så småningom av -a.
