II. Konjugation.
A. Tempusbildning.
1. Stark.
a) Avljudande verber.
§ 155. Klass 1. Paradigm: rīþa, pret. sg. rēþ, pret. pl. riþu, part. pret. riþin.
Så gå t. e. bīþa (oftast dock efter 1. svaga klassen, stundom efter 3. sv.) bida, rīsa stå upp, skrīva (ofta efter 1. sv.), þrīvas trivas.
§ 156. Klass 2. Paradigmer:
-
niūta njuta nø̄t nutu nutin Så gå t. e. biūþa bjuda, kiūsa förtrolla, liūta få (på sin lott), niūsa nysa, skiūva skjuta (ty. schieben).
-
brȳta brø̄t brutu brutin Så gå drȳpa, frȳsa, krȳpa, þrȳta tryta samt efter 1300 även flȳgha, flȳta, klȳva, rȳka, rȳta, rȳva sönderslita, rȳþa rödfärga, vilka allra älst gå efter 1 ovan (fliūgha, fliūta osv.).
-
sūpa sø̄p supu supin Så gå būgha böja (jfr būgha buga, pret. būghdhe), dūka (även efter 1. sv.) dyka, lūka stänga, lūta (även 1. och 3. sv.), slūta, sūgha.
Anm. 1. Pret. pl. kan sedan omkr. 1350 låna ø̄ från sg., t. e. nø̄to. I y. fsv. kan dels o lånas från part. pret. (se anm. 2), t. e. roku röko, dels senare i lånas från inf., t. e. giutu göto.
Anm. 2. Part. pret. uppvisar i ä. fsv. sällan, i y. fsv. ofta biformer med o : notin, brotin osv. Sedan 1400 kan i lånas från inf., t. e. giutin o. d.
§ 157. Klass 3. Paradigmer:
-
gælla skrika gal gullo gullin Så gå forværva (även 1. och 3. sv.) förvärva, skælla
skallra (jfr skælla skälla, pret. skælte), smælta. Hos
