Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


72
  1. hwærva vända sig, swælghia svälja, swælla, swælta, vælla saknas älst w, v före u t. e. hurvo, hurvin, men redan i ä. fsv. börjar v och i y. fsv. även w att återinföras, t. e. vullo, hwurvin o. d.
  2. hiælpa (ä. hialpa) hjälpa halp hulpo hulpin

    Så gå biærgha (även bærgha efter 1 ovan, båda dock vanligen efter 1. sv.; även byrghia efter 4 nedan) bärga, giælda (pret. galt; i y. fsv. även 3. sv.) gälda, skiælva skälva, spiærna spjärna, stiælpa (i y. fsv. även 3. sv.) stjälpa.

  3. spinna span spunno spunnin

    Så gå t. e. binda (pret. bant), brinna (även brænna enligt 1 ovan), brista (i västgötska källor även bræsta), klinga (även 1. sv.), springa (pret. sprak, y. sprang), stinga (pret. stak). Om behandlingen av v, w i vinda (pret. vant), vinna och þwinga (oftast 1. och i y. fsv. även 3. sv.) se ovan under 1.

  4. bryggia brygga brag bruggo bruggīn

    Så går ock þrysk(i)a (även þriska efter 3 ovan) tröska. I y. fsv. kan thryska gå efter 1. och bryggia efter 3 sv.

  5. siunka (sionka) sjunka sank sunko sunkin

    Så gå siunga sjunga, sliunga (i y. fsv. även 3. sv.) slunga, stiunka studsa, skvätta.

  6. Alldeles oregelbundna äro:
    bryghþa förebrå brā, y. fsv. brādhe y. fsv. brādho
    varþa (ä. værþa) varda varþ, vart (v)urþo, y. vorþo (v)urþin, y. vorþin

Anm. 1. Pret. pl. lånar stundom o fran part. pret. (se anm. 2), t. e. holpo hjälpte.

Anm. 2. Part. pret. har i ä. fsv, sällan, i y. fsv. ofta o i st. för u, t. e. holpin hulpen, borghin burgen o. d. I y. fsv. kan, ehuru sällan, i lånas från inf. i siungin, siunkin,

§ 158. Klass 4. Paradigmer:

  1. bæra bära bar bāro borin, burin