Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


73
  1. Så går ock skæra.
  2. stiæla (ä. stiala) stjäla stal stālo stulin, stolin.
  3. nima taga, lära nam nāmo, nōmo numin [nomin]

    Så går ock sima simma, som i part. pret. dock blott har sumin.

  4. Oregelbundna äro:
    koma, kuma komma kom kōmo kumin, komin
    sova sof sōvo sovin
    troþa, trudha tråda troþ, trudh trōdho, trudhu trudhin, trodhin

    Det sistnämnda kan i pret. även vara svagt: trodde,

    trudde, tradde, trodhadhe.

§ 159. Klass 5. Paradigmer:

  1. læsa läsa las lāso læsin

    Så gå dræpa (i y. fsv. även efter 3. sv. liksom ock læsa), kwæþa säga, sjunga, vræka, væva (pret. sg. dock ej anträffat, men i ä. nsv. vōf) och väsentligen m(i)æta mäta med part. pret. m(i)ætin samt æta med pret. sg. āt.

  2. giva, g(i)æva ge gaf gāvo givin, g(i)ævin

    Så går ock gita, g(i)æta förmå (så alltid vid formen gita), erhålla, omnämna, gissa.

  3. sitia sitta sat sāto sitin

    Så går ock biþia bedja.

  4. liggia ligga , y. lāgh lāgho ntr. lighat

    Så går ock þiggia mottaga, tigga, som dock i y. fsv. oftast har pret. thigdhe.

  5. Oregelbudna äro:
    frægna fråga frā frāgho
    sē(i)a, , sīa se , y. fsv. äv. sāgh sāgho ntr. sēt
    vara, væra vara var vāro varin, vārin
    vægha lyfta, väga y. fsv. vōgh vōgho væghin
    ævgha, vigha slå ihjäl væghin, vighin