- Så gå de flesta fsv. verber, t. ex. blanda, blōta, brōa brolägga, falda fålla, tugga; oftast även de efter 3. sv. vacklande frælsa, hēla, lāna låna, lēta, lø̄na, skapa, vīsa, þiǣna tjäna.
-
hæria härja hæria(r) hæriaþe hæriaþẹr Så gå ett fåtal verber, t. e. grænia tjuta, nytia nyttja, skynia skönja, æggia egga. Byria börja kan redan i ä. fsv., væþia vädja först i y. fsv. gå efter 2. sv.
-
spā spå spā(r) spāþe, y. fsv. även -dde spāþẹr, y. fsv. även -ddẹr Så gå t. e. forsmā försmå, þrā längta.
§ 166. Klass 2. Paradigmer:
-
kræfia kräva krævẹr krafþe krafþẹr bæria slå bær (dvs. bærr) barþe barþẹr hyggia mena hyggẹr hughþe hughþẹr Så gå kwæfia kväva, væfia insvepa; snæria, væria, æria plöja; smyria smörja, spyria spörja.
-
vælia välja væl (dvs. væll) valde valdẹr styþia stödja styþẹr studde studdẹr tæmia tämja tæmbẹr tamde tamdẹr vænia vänja væn (dvs. vænn) vande vandẹr Så gå dwælia fördröja, kwælia, sælia, tælia, gilia förföra, hylia hölja; glæþia glädja, stæþia anträffa, ryþia uppröja; fræmia (y. fsv. även efter 1. sv.), sæmia förlika; þænia tänja, dynia dåna, stynia stöna, synia vägra m. fl.
-
þæk(k)ia täcka þækkẹr þakte þaktẹr flytia förflytta flytẹr flutte fluttẹr Så gå ræk(k)ia sträcka, vrækia hämnas, vækkia väcka, lyk(k)ia tillsluta; flætia dåra, hwætia vässa, lætia trötta, sætia sätta. I bet. ’få att flyta’ kan væk(k)ia även gå efter 3. sv.; flytia i y. fsv. även efter 1. sv.
Anm. 1. Inf. kan stundom genom inflytande från pres. sakna i, t. e. glæþa, kræva, flyta o. d.
