Hoppa till innehållet

Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


76
  1. Så gå de flesta fsv. verber, t. ex. blanda, blōta, brōa brolägga, falda fålla, tugga; oftast även de efter 3. sv. vacklande frælsa, hēla, lāna låna, lēta, lø̄na, skapa, vīsa, þiǣna tjäna.
  2. hæria härja hæria(r) hæriaþe hæriaþẹr

    Så gå ett fåtal verber, t. e. grænia tjuta, nytia nyttja, skynia skönja, æggia egga. Byria börja kan redan i ä. fsv., væþia vädja först i y. fsv. gå efter 2. sv.

  3. spā spå spā(r) spāþe, y. fsv. även -dde spāþẹr, y. fsv. även -ddẹr

    Så gå t. e. forsmā försmå, þrā längta.

§ 166. Klass 2. Paradigmer:

  1. kræfia kräva krævẹr krafþe krafþẹr
    bæria slå bær (dvs. bærr) barþe barþẹr
    hyggia mena hyggẹr hughþe hughþẹr

    Så gå kwæfia kväva, væfia insvepa; snæria, væria, æria plöja; smyria smörja, spyria spörja.

  2. vælia välja væl (dvs. væll) valde valdẹr
    styþia stödja styþẹr studde studdẹr
    tæmia tämja tæmbẹr tamde tamdẹr
    vænia vänja væn (dvs. vænn) vande vandẹr

    Så gå dwælia fördröja, kwælia, sælia, tælia, gilia förföra, hylia hölja; glæþia glädja, stæþia anträffa, ryþia uppröja; fræmia (y. fsv. även efter 1. sv.), sæmia förlika; þænia tänja, dynia dåna, stynia stöna, synia vägra m. fl.

  3. þæk(k)ia täcka þækkẹr þakte þaktẹr
    flytia förflytta flytẹr flutte fluttẹr

    Så gå ræk(k)ia sträcka, vrækia hämnas, vækkia väcka, lyk(k)ia tillsluta; flætia dåra, hwætia vässa, lætia trötta, sætia sätta. I bet. ’få att flyta’ kan væk(k)ia även gå efter 3. sv.; flytia i y. fsv. även efter 1. sv.

Anm. 1. Inf. kan stundom genom inflytande från pres. sakna i, t. e. glæþa, kræva, flyta o. d.