-
knȳta knȳti(r) knytte knyttẹr slæppa slæppi(r) slæpte slæptẹr hwæssa hwæssi(r) hwæste hwæstẹr forgylla förgylla forgylli(r) forgylte forgyltẹr mǣla tala, mäta mǣli(r) mǣlte mǣltẹr nænnas nænnis næntis ntr. nænts lǣna utlåna lǣni(r) lǣnte lǣntẹr stækkia stäcka stækki(r) stækte stæktẹr Så gå en stor mängd verber, t. e. berætta, bēta, bø̄ta bota, böta, fæsta, gipta gifta, gæsta, hitta, hæm(p)ta hämta, hæpta hejda, hø̄ta (y. fsv. även 1. sv.) hota, krīsta (krȳsta) krysta, līta, lypta lyfta, lænkta (y. fsv. även 1. sv.) längta, lǣtta (y. fsv. även 1. sv.) lätta, mista, mætta, ōr-, ūrsækta, rēta, rista, rǣt(t)a (y. fsv. även 1. sv.), skipta skifta, skæm(p)ta skämta, skæpta skäfta, slǣt(t)a släta, snȳta, styrta störta, swēt(t)as svettas, trø̄sta, vælta, vǣnta, þrǣt(t)a träta, þrø̄t(t)a trötta, þørsta törsta, ælta driva; kippa rycka, yppa; lǣsa låsa, læssa lassa; fylla, hælla, skælla, spilla, stilla, trylla trolla, villa; hwīla vila, skȳla (även enligt 2 ovan), sȳsla (pret. sȳste, p. p. sȳstẹr; jfr § 71, 1) syssla, æfla förvärva, förmå; begynna (y. fsv. även 1. sv.), forkynna (även enligt 2 ovan) förkunna, hinna, minna påminna, kyssa, spænna; mēna, pīna (y. fsv. även 1. sv.), rǣna råna, stēna, sȳna, vǣpna (vǣkna) väpna; dīkia dika, fīkia fika, fylkia fylka, myrkia förmörka, rynkia rynka, slēkia slicka, spæk(k)ia späka, yrkia arbeta, ø̄kia öka.
- Oregelbundna äro:
sø̄kia söka sø̄ki(r) sōtte, sø̄kte sōttẹr, søktẹr [sōktẹr] ȳskia, ø̄skia, ynskia, unska önska ȳski(r), ø̄ski(r), ynski(r), unska(r) ōste, ø̄xte, unste, ønste (jfr § 71, 1) — þykkia (þikkia) tycka(s) þykki(r), þikki(r) þōtte, y. fsv. thykte (thikte), thōkte þōttẹr, y. fsv. äv. thyktẹr