Sida:Grunddragen av den fornsvenska grammatiken till den akademiska undervisningens tjänst (1918).pdf/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer


81
Ind. pl. 2. dræpin kallin krævin rø̄rin livin
3. dræpa kalla kræfia rø̄ra liva
Konj. sg. dræpi kalle krævi rø̄re livi
pl. 1. och 2. = ind.
3. dræpi(n) kalli(n) krævi(n) rø̄ri(n) livi(n)
Inp. sg. 2. dræp kalla kræf rø̄r liv
pl. 1. och 2. = ind.
Part. dræpande kallande kræfiande rø̄rande livande

Preteritum.

Ind. sg. 1.3. drap kallaþe krafþe rø̄rþe lifþe
2. drapt
pl. 1. drāpom kallaþom krafþom rø̄rþom lifþom
2. drāpin kallaþin krafþin rø̄rþin lifþin
3. drāpo kallaþo krafþo rø̄rþo lifþo
Konj. sg. drāpe kallaþe krafþe rø̄rþe lifþe
pl. 1. och 2. = ind.
3. drāpi(n) kallaþi(n) krafþin rø̄rþi(n) lifþi(n)
Part. dræpin kallaþẹr krafþẹr rø̄rþẹr ntr. livat

§ 174. Inf. saknar efter 1350 nästan alltid ändelse efter vokal utom i verber av 1. sv. klassen. Alltså t. e. , flȳ, dø̄ för äldre sēa osv., men fortfarande brōa o. d.

§ 175. Pres. ind. föranleder följande anmärkningar:

  1. För sg. av paradigmerna dræpẹr och krævẹr (samt livẹr) gälla reglerna i § 51, 5 och 6 samt § 53, 2, i fall stammen slutar på m, l, n, s, t. e. kombẹr till koma, faldẹr och vindẹr till falla och vinna, stiæl, skīn och frȳs (dvs. stiæll, skīnn, frȳss) till stiæla, skīna och frȳsa.

    Det i-omljud, som ursprungligen tillkommit 2. och 3. p. av starka verber (jfr ty.), men som i allmänhet genom utjämning undanträngts, visar sig i vissa urkunder icke så sällan, t. e. fǣr, gǣr, stǣr, grǣtẹr,

Noreen, Fornsvensk grammatik6