Sida:Gustaf Retzius som etnograf – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift (1919).djvu/4

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
159
GUSTAF RETZIUS SOM ETNOGRAF.

Att Retzius skildring av sina i vetenskapligt syfte företagna färder i allmänhet tagit resebrevens form, sammanhängde nog med hans önskan att popularisera vetenskapens resultat. Det var även denna hans önskan, som tagit sig uttryck genom utgivandet av den välbekanta serien av populära skildringar »Ur vår tids forskning». Till att börja med från 1872—1880 utgavs arbetet under Gustaf Retzius och Axel Keys redaktion, men från och med 1880—1889 var Retzius ensam arbetets ledare. I detta verk publicerades bland annat en avhandling av Retzius: »Om de äldsta spåren af menniskans tillvaro på vår jord» (1873).

Professor Retzius har i övrigt på flerfaldiga sätt gagnat etnografien. Då Artur Hazelius begynte sitt stora verk var Retzius en god hjälpare såväl direkt som indirekt. År 1888 erhöll exempelvis Artur Hazelius på förslag av professor och fru Retzius ett reseanslag av stiftelsen »Lars Hiertas Minne», »för att inhämta närmare kännedom om inredning och anordningar i flera af utlandets förnämsta nyare museer för att tillgodogöra sig derigenom vunnen erfarenhet vid uppförande af den blifvande storartade byggnaden». Makarna Retzius ha dessutom vid flera tillfällen ekonomiskt stött Nordiska Museet. Från deras svenska och norska resor ha även en del föremål överlämnats såsom gåva, bland dessa märkes museets första släde och kariol från Gudbrandsdalen.

Under ett senare skede kom professor Retzius att stå Riksmuseets etnografiska avdelning synnerligen nära. Vetenskapsakademien kallade honom nämligen till inspektor för nämnda avdelning,[1] ett förtroendeuppdrag, som han innehade under åren 1892—1899. Riksmuseets etnografiska avdelnings chef var vid denna tid professorn vid Riksmuseets zoologiska avdelning F. A. Smitt, men professor Retzius blev dess egentlige ledare. Betecknande för Gustaf Retzius var det nit, med vilket han griper sig an varje honom förelagd uppgift. Att mottaga ett förtroendeuppdrag eller låta invälja sig i någon styrelse utan att djupt känna ansvar och förpliktelse var för honom

  1. I samband med inspektorsutnämningen för museets zoologiska och paleontologiska avdelningar. Museets etnografiska avdelning var nämligen intill år 1900 sammankopplad med den zoologiska avdelningen.