Sida:Gustaf Rosenhanes Respublica glacialis Ett stycke svensk etnografi från vår stormaktstid – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/1

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Gustaf Rosenhanes Respublica glacialis.

Ett stycke svensk etnografi från vår stormaktstid.

Af

Otto von Friesen.

Gustaf Rosenhane är i vår svenska odlings historia mest bekant såsom skald. Det var han som under pseudonymen Skogekiär Bärgbo 1658 utgaf Thet swenska språkets klagemål och 1680 och 1682 två diktsamlingar, resp. Wenerid och Fyratijo små Wijsor, hvilka författats 30 år tidigare och sålunda vid sidan af Stjärnhjälms diktning representera genombrottet i vår skaldekonst af den nyare tidens form och innehåll. Hans yrke var juristens och domarens, och han tillhörde en förnäm familj, som på Kristinas tid nådde friherrligt stånd, och hvars medlemmar merendels ägnade sig åt ämbetsmannens, mera sällan åt krigarens värf.

Ätten Rosenhane härstammade från Södermanland, och här var Gustaf född på fädernegården Torp i Husby-Oppunda socken omkring 2 mil nnv från Nyköping. Själf kom han emellertid sedermera att öfvertaga ett annat af ättens gods, nämligen Haneberg i Näshulta socken af Österrekarnes härad i västra delen af landskapet.

Det framgår redan af Gustaf Rosenhanes vittra skrifter, att han i hög grad intresserat sig för och studerat sin hembygds natur, folk och odling. En direkt frukt af detta intresse ha vi i en liten skrift af hans hand: Respublica glacialis Sthmiæ Typis Nicolai Wankijf S. R. Typogr. 1681. Boken omfattar 52 sidor i litet duodesformat, är författad på latin och tillhör bokvärldens största sällsyntheter. Dess ändamål framgår af det korta förordet, hvilket i öfversättning lyder: »Till de landtliga nöjena räknas fisket, och det är af betydelse

13—140275. Fataburen 1914.