Sida:Gustaf Rosenhanes Respublica glacialis Ett stycke svensk etnografi från vår stormaktstid – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/19

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
211
GUSTAF ROSENHANES RESPUBLICA GLACIALIS.

bjuder notens iordningställande och reparation. Han sammankallar ämbetsmännen och bestämmer fiskedagar, detta dock först efter godkännande och med bifall af hela folket. Han åtnjuter af alla, såsom tillbörligt är, stor heder, och intet af vikt företages i hans frånvaro. Men när isen smälter, är det för året slut med samhället och kungavärdigheten.

Det återstår att, som jag lofvat, redogöra för de tvister, som i vår vinterstat pläga uppstå om rätt till vattnet eller fisket, då enskilda medlemmar göra hvar för sig anspråk därpå. Ty då genom vinterfisket betydande fördelar tillskyndas dem som äga större sträckor af sjöarna, så uppstå ofta tvister om dessa vattenområden; och detta i trots af att enligt min mening Sveriges lag innehåller utförligare stadgar om dessa saker än något annat folks. Så bestämmer Bygningabalken flock 26: »alla gårdar skola vara utmärkta med särskilda råmärken»; ibid.: »om å flyter mellan gårdar går gränsen dem emellan i denna, därest inga andra råmärken finnas». Samma bestämmelse återfinnes i nämnda balk flock 27: »om råstenar eller hägnader saknas, går gränsen mellan gårdar midt i å eller midt i sund». I öfverensstämmelse med dessa föreskrifter söker hvar och en att afgränsa sina ägor från grannens. När detta befinnes af ett eller annat skäl ej vara gjordt, underkastas frågan häradsrättens dom. Ty råstenar och gärdesgårdar kunna genom störtande skog förbrännas eller nedrifvas, eller ock döljas af kullfallna träd. I så fall pläga parterna åberopa häfd. Så är i Landslagen, Jordabalken flock 1 angående de fem olika sätten att förvärfva egendom bestämdt genom följande ord: »det som på laga sätt är förvärfvadt, det är ock rätteligen förvärfvadt. Men det som är på olagligt sätt förvärfvadt, det får ej anses rätteligen förvärfvadt förr än urminnes häfd (Vrminnis Häffdh) kommer tills. Sådan må ingen draga i tvifvelsmål (quälia böör) på grund af bestämmelsen i romerska rätten Institut. II, 6: »Misstag på grund af ogrundade rättsanspråk skapa ingen häfd»; och därsammastädes: »Om någon utan berättigande sätter sig i besittning af en plats som står öde på grund af ägarens frånvaro eller vårdslöshet eller emedan ägaren dragit bort utan att efterträdare kommit i hans ställe, så besitter han den själf i ond tro».