Sida:Gustaf Rosenhanes Respublica glacialis Ett stycke svensk etnografi från vår stormaktstid – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/20

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
212
OTTO VON FRIESEN.

Utom häfd iakttar man också åkrarnas storlek för att afgöra hur stort område någon äger; se Jordeb. fl. 27. Så ock Grotius i De iure belli ac pacis: »en i mått uttryckt åker är i detta fall lika god som en hägnad» — Sålunda tillstädjes ingen att fiska inom en annans område; detta är förbjudet i Byggningab. fl. 25: »Om någon fiskar i annans fiskevatten med nät vare sig under eller utom fiskens lektid, må vattenägaren till ersättning taga vare sig hans kläder, hans nät eller hvad han nu tagit, då han öfverraskade honom. Den brottslige får böta 3 marker, emedan han utan tillstånd fiskat i annans vatten.» Så ock Institut. IT, 1: »Flodbädden tillhör dem som äga marken vid stranden» Ty äfven om floden är allmän egendom, kan dock fiskerätten i en del af floden tagas i besittning af en enskild. Härmed öfverensstämmer vår lag, Landslagen Jordeb. fl. 26: »Om två gårdar ligga längs en sjö, må hvarje gård äga hälften af sjön. Ligger ö midt i sjön, må hvardera gården äga hälften, men om ön ligger närmare endera stranden, må ön tillhöra den som äger vattnet.» Och därsammastädes: »Om en gård ligger vid ändan af en sjö, må dess ägare göra anspråk på sådan del i sjön, som står i förhållande till hans gårds storlek.» Och i samma balk fl. 25: »Om två parter tvista om det gemensamma fisket, därvid den ena klagar att han äger mera vatten men får mindre fisk och yrkar på skifte: 'Jag vill veta hvilken del mig rätteligen tillkommer i strand och i fiske', då bör man tillmötesgå hans begäran: men han bör framställa sitt kraf till grannarna, till socknemännen och vid tinget.» Hit hör också hvad som i anförda balk fl. 34 läses: »Ingen må leda en annans vatten eller fiske från dess gamla plats eller vålla det skada», och fl. 25: »Den som skadar någons nät, må böta tre marker. Men den som sönderskär dem så att de sedan ej kunna användas, han må betala skadan och dessutom 40 markers böters. Många bestämmelser träffas i olika balkar af Sveriges lag, hvilka afse fisket, men jag förbigår dem, då de synas mig lämpligare kunna behandlas i annat sammanhang.

Det må vara nog att i korthet ha visat, att vårt samhälle icke saknar stödet af goda lagar. Tack vare dessa uppstår det på nytt hvarje år på hösten och kommer att bestå så länge fisk, is och människor finnas.»