icke hade att tillgå större fiskevatten än hvad som i regel kom på en enskild jordägares lott. På ett genialt sätt hade man — såsom Rosenhane skildrar för oss — vetat att lösa såväl den ekonomiska som den sociala sidan af detta problem. Fiskevattensägaren, notleverantören eller -leverantörerna och de i fisket deltagande arbetarna fingo sina respektive prestationer ersatta genom bestämda andelar i den för hvar dag gjorda fångsten. Och de med fisket arbetande männen ordnades i ett slags samhälle, en respublica, i spetsen för hvilket stod en »konung» och hvars inre angelägenheter sköttes af vissa för ändamålet utsedda ämbetsmän. Bestämda regler för den enskilde medborgarens förhållande i arbetet, till ämbetsmännen och öfriga medborgare funnos, liksom bestämda straff för öfverträdandet af dessa regler.
Häraf kommer titeln på arbetet: Respublica glacialis. Med en anmärkningsvärd sakrikedom, klarhet, reda, åskådlighet och liflighet skildrar författaren det märkliga prof på nordgermansk samhällsbyggnadskonst, som här föreligger. Också lofordar vår berömde Uppsalapolyhistor, professor Johannes Loccenius, i ett den 28 febr. 1670 dateradt rekommendationsbref, som af Rosenhane intagits i bokens början efter förordet, de framstående författaregenskaper, som däri komma till synes, och komplimenterar ädlingen för att han ägnar sin lediga tid ej åt flärd, spel och dryckjom, utan åt »humaniorum et politiorum literarum studiis etiam cum sapienti quadam amœnitate conjunctis». Träffande framhäfver här Loccenius den konstnärliga smak som arbetet röjer.
Ämnets intresse och skildringens förtjänster ha redan tidigt tilldragit arbetet uppmärksamhet äfven utanför vårt lands gränser, och 1763 blef det redan då ytterst sällsynta lilla verket omtryckt i Tyskland, i det att det upptogs som n:r 1 i en serie, Thesaurus dissertationum, quibus Historia, Geographia et Antiquitates illustrantur, utgifven af J. Cph. Martini i Nürnberg 1763 och följ. år.
Egendomligt nog har detta, lika mycket ur vetenskaplig som ur nationell synpunkt betydelsefulla arbete icke tillvunnit sig något djupare intresse inom Sverige. Det nämnes visserligen i litteraturhistoriska och biografiska arbeten under Gustaf Rosenhanes namn,
