Sida:Gustaf Rosenhanes Respublica glacialis Ett stycke svensk etnografi från vår stormaktstid – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/5

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
197
GUSTAF ROSENHANES RESPUBLICA GLACIALIS.

vara en rättrådig man, som icke ger den ena parten företräden framför den andra och t. ex. under den förevändningen, att en viss del af sjön är fiskrikare än den andra, där oftare än på andra ställen låter draga noten till fördel för strandägaren, som rätten till den största fisken tillkommer. Den af de i sammanslutningen deltagande, som äger största delen af fiskevattnet, har tillvällat sig rätten att utse konung. Stundom uppstå stridigheter, då två eller flera täfla om att befordra sin skyddsling eller åbo till nämnda värf. För hela staten är det af stor vikt att — såsom redan är framhållet — till konung utses en med fiskevattnen välförtrogen och rättrådig man, men ofta vålla de mäktigare deltagarna hela företaget skada därigenom, att de till konung kora en person, som på ett eller annat sätt är beroende af eller står i tacksamhetsskuld till dem. Endast sällan äro samtliga de män, som sammansluta sig i den här ifrågavarande fiskestaten (Nootläge), män i lika villkor. Ty utom allmoge deltaga äfven adelsmän, militärer och präster. Bönderna komma lätt öfverens såväl på grund af deras anspråkslöshet som på grund af deras inbördes jämställdhet. Däremot pläga mellan de mäktigare medborgarna i vinterstaten ganska många misshälligheter uppstå. Lättare samsas de, om de jämställda medtäflarna äro flera än om de endast äro två, emedan den tredje kan afgöra striden genom att sluta sig till den ena eller andra sidan. Dylika stridigheter äro emellertid särdeles skadliga för fiskestaten, emedan de splittra den i partier. En adelsmans åbor måste med eller mot sin vilja taga hänsyn till hans intressen, särskildt gäller detta, om han själf är borta och gården skötes af en förvaltare, hvilken ju i regeln är mindre bildad och mera benägen för att väcka strid. Ofta händer det, att en part, som vid valet af konung eller eljest ej får sin vilja fram, bryter sig ut ur sammanslutningen till skada för såväl andra parten som sig själf.

När dragnoten sammansys, måste man tillse att den ej blir mindre än vattnets djup kräfver. Vidare måste man sörja för att de, som arbeta med notdragningen, ej äro färre än notens storlek fordrar.

När detta är gjordt, aflägga konungen och öfriga funktionärer försäkringar om att företaget skall af dem ledas opartiskt och utan otillbörligt gynnande af någon enskild. Sedan konung tillsatts, ut-